Historia 

 

Den första bosättningen  

För 12 000 år sedan började istäcket från den senaste istiden att smälta, men ännu för 8 000 år sedan låg delar av Sibbo under vatten. Den första bosättningen, stenåldersmänniskorna, kom till Sibbo för 6 000-7 000 år sedan. Då var klimatet varmare och skogarna fyllda av lövträd. Under vikingatiden (800-1050 e.Kr.) fick de ester som kom till den nyländska kusten för att fiska konkurrens av tavasterna som började företa fiske- och jaktfärder söderut. Sibbo å utgjorde en färdväg ut till Finska viken, där tavasterna bedrev handel med folk som seglade österut. Suomeksi 
 
På 1200- och 1300-talet kom svenska nybyggare seglande upp för Sibbo å. De slog sig ner vid ådalens och dess biflödens fruktbara stränder. Inflyttningen berodde på befolkningsöverskottet i Svealand i Sverige och på det lönsamma strömmingsfisket i skärgården. Då svenskarna bosatte sig i Sibbo, fanns här en liten finsktalande bosättning som troligen kom från Tavastland. Tavasterna idkade svedjebruk och slog sig därför ner i skogsrika områden i de östra, nordöstra och sydvästra delarna av Sibbo. Även ester flyttade till Sibbo.  

 

Ett dokument från den 22 september 1352 är den äldsta kända handlingen där namnet Sibbo finns angivet i själva dokumenttexten.   

 

Sibbo – ett bondesamhälle 

 

Under medeltiden (1250-1523 e.Kr.) var Sibbo socken ett perifert område i det svenska riket. Sibbo låg långt från rikets centralort Stockholm och den östra rikshalvans huvudort Åbo. Sibboborna knöt dock kontakter över havet. Avståndet till hansastaden Reval (Tallinn) var kort. Man idkade också handel i Borgå. 

Den stora strandvägen (Kungsvägen) mellan Åbo och Viborg gick redan på medeltiden genom Sibbo. Vägen underlättade handelsfärderna och sibboborna kom i kontakt med resenärer från andra delar av riket.

Under 1500-1800-talet var Sibbo ett bondedominerat samhälle. Herrgårdarna var relativt små, men i mitten av 1600-talet var över hälften av alla hemman i adelns besittning. Den stora reduktionen på 1680-1690-talen medförde att adelns innehav av bondehemman kraftigt minskade. Böndernas viktigaste näringar var jordbruk, boskapsskötsel och fiske.

Redan på 1600-talet var sibbobornas handel på Helsingfors relativt livlig, trots att staden grundats först år 1550 och fram till mitten av 1700-talet var ganska liten. Efter det att Sverige tvingats överlåta Finland åt Ryssland år 1809, blev Helsingfors huvudstad år 1812, vilket ledde till att Sibbo kom att ligga i närheten av det autonoma storfurstendömets centralort.   

Krig och nödår 

Då Finland hörde till Sverige pågick många krig som även drabbade Sibbo. Böndernas skatter ökade, män utskrevs till armén, hemman ödelades genom ryssarnas härjningar m.m. Härtill utsattes socknen för missväxt, hungersnöd och farsoter. Under nödåren 1696-1697 dukade en fjärdedel av sibboborna under av svält och epidemier. Åren 1710-1711 härjade pesten bland sibboborna. Också under senare
tider har nödår förekommit.

 

 

Befolkningsutvecklingen

I mitten av 1600-talet uppskattas sibboborna ha uppgått till ca 1 700 personer, i mitten av 1800-talet till ca 5 000 personer. År 1960 uppgick folkmängden till 10 442 personer och har sedan dess nästan fördubblats till knappt 20 000 personer.


Källa: Sibbo sockens historia. Fram till år 1868. Christer Kuvaja och Arja Rantanen. Jyväskylä 1994.  

 

Områdesöverlåtelsen 

Statsrådet beslöt 28.6.2007, att 30 kvadratkilometer av sydvästra Sibbo skulle överföras till Helsingfors 1.1.2009, karta. På grund av områdesöverlåtelsen blev ca 2 000 sibbobor helsingforsare. Folkmängden i Sibbo uppgick till 19 886 personer 31.12.2008, men endast 17 840 personer 1.1.2009 (folkmängden 31.12.2007 uppgick till 19 470 personer + befolkningstillväxten på 416 personer år 2008 ./. 2 046 personer). 

 

Kommundirektörer i Sibbo

Erik Melén 1966-1989

Viking Sundström 1989-2002

Markku Luoma 2002-2011

Mikael Grannas 2011-

 

Senast ändrat 08.03.2017